Uppstigning klockan 8:15, bilen gick idag mot ett nytt tempel, Jejuri. Det tog ungefär 1½ timme att ta sig dit med bil och vi åkte högt upp längs med kullkanten. Utsikten var makalös och vi kom längre och längre ifrån staden Pune för att komma ut på landsbygden. När man kom hit trodde man att det var lika många människor i hela Indien men så var inte fallet. Nästan inte en människa i sikte, bara något enstaka hus här och där ända tills vi kom till templet där det var människor överallt. Nästan alla hade gul färg i hela pannan och på kläderna. Vi hade blivit förvarnade om att de kastades färg där så vi hade tagit oömma kläder på oss.
Som nästan alla tempel låg även detta på en kulle och det var många trappsteg upp. Vi gick och vi gick och upp kom vi till sist. Utsikten och alla människor behöver man ju inte tala om för var man än kollade så fanns det där. Vi bestämde oss för att bege oss neråt då ett stort killgäng ställt sig vid sidan av oss och tagit upp sina mobiler för att knäppa kort på oss. Gången nedför började och alla indier följde efter oss för att få fler kort. Till slut frågade de om de fick ta kort med oss och vi ställde upp oss med dem. Det slutade aldrig så till slut började vi gå igen för att komma neråt. De fortsatte följa efter men till slut gav det upp. Tack för det!
Väl nere fortsatte vi mot ett fort som var byggt till ett femstjärnigt hotell, museum och restaurang. VI hade tidigare bestämt oss för att äta där men om jag får säga det själv var det ingen hit precis. För det första tog det lång tid innan vi fick maten, när vi väl fick den fick Julia fel mat och dricka och för det tredje var det dyrt. Detta ställe rekommenderar jag inte men museet var fint och vi gick runt och kollade lite där.
Vi begav oss hemåt då både jag och Matilda somnade i bilen, vi var utmattade efter en dag i solen med många nya intryck och upplevelser. Att springa ifrån massa indier som hela tiden frågar ”can we take a picture” är inte det lättaste! Väl hemma vilade vi ett tag och gick sedan och åt en god middag på Polka Dots.
Det är en riktig tur att vi har Margret som bor här, utan henne hade vi inte fått sett hälften av sakerna vi fått se.
Tyvärr blev det inte så många bilder idag p.g.a. att internet trasslade. Men lovar att jag lägger ut dem imorrn :)
Kramar från Cizzi och Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar