Nu är vi på plats i Indien! Den första incidenten kom redan på E4an på väg till Arlanda… Cizzi lyckades självklart kläcka ur sig någon rolig kommentar, att jag inte fick fisa för att det skulle åka ner i springan under sätet och upp i ansiktet på Matilda. Detta sa hon självklart precis som jag skulle dricka coca cola och självklart hann jag inte svälja ordentligt innan jag började garva, så en del satte jag i halsen och resten kom på ratten (förlåt pappa men jag torka rent med en våtservett!!)
Väl på Arlanda flöt allt på jättesmidigt, bytet i Helsinki lika så. Nu skulle vi sitta på samma plan i 6h 50 min till Delhi. Den resan gick under natten och det var ingen av oss som sov speciellt mycket, Cizzi fick nog ihop 1,5h och jag slumra till några minuter. Lagom trötta klev vi av på den gigantiska flygplatsen i Delhi. Julias kommentar när vi var på väg av planet fick oss alla att garva lite ”Nej men titta, det är ingen snö ute!!” Haha nej konstigt det var ju 15 grader redan kl 6 på morgonen Det var först på flygplatsen i Delhi när vi skulle leta oss vidare till anslutningsplanet mot Pune som det blev lite rörigt. Vi kunde inte hitta vart vi skulle gå för att komma till vårat plan så det kom en snäll indier och hjälpte oss. Däremot var det inte riktigt så att han lugnade oss med orden ”Oh it’s something strange with the time. Go forward then right and hurry, hurry!!” Sagt och gjort, vi småsprang efter de instruktioner vi fått men hann inte långt innan Julia fick fråga ännu en person efter hjälp. Men vi kom fram till vår incheckningsdisk i tid och sen flöt allt på bra. När vi checkat in allt bagage och vänta på att få kliva på passade vi alla på att gå på toa och där var det en snäll Indiska som gav oss papper när vi tvättat händerna. Alla fyra var jättetrevliga, tyckte vi i alla fall, och tacka så mycket. Men när Matilda som sista person skulle gå ut därifrån sa tanten” Just a thank you” och tiggde efter pengar, Matilda som inte riktigt hörde vad hon sa och tyckte hon sagt något i stil med att vi inte behövde säga tack sa ”I think it’s nice to thank you” och gick därifrån. Fan vad vi garva!! Flyget till Pune som ”bara” var på två timmar gick också bra men kändes grymt långt, man började bli väldigt less på att flyga och träsmak i arslet hade jag för länge sen vid det laget.
Även i Pune gick det väldigt smidigt att få ut bagaget. Men för mig var det nog först när vi klev ut från flygplatsen och skulle hitta vår chaufför som jag verkligen fattat att vi var på plats. Man klev ut genom dörrarna och där stod det nog nästan upp till 200 personer med vita papperslappar med olika namn på. Vi var helt säkra på att vår chaufför skulle ha en Sandvikslogga på pappret så att det skulle bli lätt att hitta men så var det inte. Men Julia hade ögonen med sig så hon fick syn på våra namn mitt i röran. Vi fick lasta in bagaget i ena bilen och sen åka tillsammans i den andra. Så här i efterhand inser man att de hade kunnat göra vad som helst med vårt bagage men det gick bra.
Vi åkte raka vägen till gästlägenheten och den verkade helt okej. Sen åkte vi och åt lunch innan vi begav oss till Sandvik på en kort instruktion om säkerheten och liknande. Trötta som vi var fick vi åka tillbaka till gästlägenheten och sova någon timme innan vi själva skulle ta oss till matstället. Det var lite spännande men gick bra. Maten där är helt okej så risken finns att man kommer hem och har gått upp i vikt i stället för ner som man var rädd för.
Sömnen natten till tisdag var inte heller den bästa. Jag och Cizzi hade precis släckt på vårt rum när Julia kom in. Hon kunde inte sova så som den snälla kusin man är fick hon krypa ner i min säng. Att dela på en 90cm säng när man är van vid att ha en 160 för sig själv var lite ovant. Men man sov nog i alla fall några timmar totalt.
Kram från Frida och Cizzi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar